Gå ej för nära vattendragen

Beskåda naturens starka krafter på ett säkert avstånd, det finns risk för ras och vattnet är väldigt strömt.

Stäng meddelande
Uppleva och göra

Bokelundrundan

Bokelundsrundan drivs i hembygdsföreningens regi. De skriver följande:

En vandring på ca 4 km öster om Traryd i skogsterärräng och på skogsvägar. En vandring i tiden från bronsålder till nutid för att se vad våra förfäder sysslat med och vad de har lämnat efter sig. Start och mål på två ställen, strax öster om Nibes lager (tidigare modulfönster) samt vägen mot Rishult, ca 600m från väg 120. Vandringsleden är markerad med rödmålade käppar och brickor med boklöv.

För motion och avkoppling: För att förundras över naturen i vår närhet och samtidigt få känna ett slag av historien när man går rundan. Fakta om rundan finns i foldern "kulturvandring i skogsmiljö".

Precis som hembygdsföreningen och djurparken drivs bokelundsrundan på idiel basis. Så därför måste vi också ta hand om den stora förmånen att ha både en hembygdspark, djurpark och en kulturrunda tillsammans och vårda det.

  1. GRAVRÖS

Upplagt stenrös, ca 9 m i diameter, åldersdaterat till bronsålder (1500 f Kr). Inventerat och dokumenterat av Riksantikvarieämbetet 1999

RAÄ-nr: Traryd 99:1

  1. CAIRN

Laid cairn, roughly 9 metres in diameter, dated back to the Bronze Age. (1500 BC). Inventoried and documented by the Swedish National Heritage Board 1999.

RAÄ-nr: Traryd 99:1

 

  1. FOSSIL ÅKER

Röjnings- och odlingsrösen, yta ca 400x300 m, uppskattningsvis finns ca 300 rösen, åldersdaterat till brons-/järnålder, svedjeröjning. Dokumenterat av Riksantikvarieämbetet

RAÄ nr: Traryd 100:1

  1. FOSSIL FIELD

Clearing- and cultivation cairns, an area measuring roughly 400 x 300 meters. There are an estimated 300 cairns, dated back to the bronze/iron age, burn-beating. Documented by the Swedish National Heritage Board

RAÄ nr: Traryd 100:1

 

  1. GRUSTAG

Utdikning och uppodling av mossmark påbörjades i stor omfattning in på 1800-talet. Befolkningen ökade och det var brist på odlingsmark. Mossmarken var relativt lätt att odla efter utdikning och torrläggning. För att få bättre struktur på mossmarken tillförde man grus. Så skedde här, grus togs och kördes ut på odlingarna, som syns här ifrån.

  1. GRAVEL PIT

Land drainage and cultivation of bogland started to a large extent during the 19th century. The population increased, and there was a shortage of cultivation areas. The bogland was relatively easy to cultivate after land drainage and reclamation. They added gravel to attain a better structure to the bogland. That is what they did here, gravel was taken out to the cultivation areas, as seen from here.

 

  1. JÄTTEGRAN

Gran 285 cm i omkrets vid brösthöjd (1,3 m över mark), höjd uppskattningsvis 28 - 30 m. Ålder omkring 120 år. Volym ca 11 m3.

  1. GIANT SPRUCE

Spruce, 285 cm in circumference at chest height (1,3 metres above ground). Height estimated at 28 – 30 metres. Age around 120 years. Volume roughly 11 m3.

 

  1. FÅNGSTGROP

Fångstgropar för fångst av älg eller varg är ganska vanliga i våra skogs-marker. När groparna användes fanns det någon form av stängsling för att leda djuret till gropen, som var täckt av ris, så att djuret inte såg den. Idag ser vi fångstgropen som en rund eller oval grop i marken. Den upp-skottade jorden ligger som en vall runt gropens kant. Fångstmetoden förbjöds i lag 1864.

RAÄ-nr: Traryd 106:1

  1. TRAPPING PIT

Trapping pits for capturing elk or wolf are quite common in our woodlands. When in use, there would have been some form of fencing to lead the animal to the pit, which would have been covered in brushwood so the animal could not see it. Today we see the trapping pit as a round or oval shape in the ground. The earth that was shovelled from the pit now lies in a mound around the edge. This method of capturing animals was forbidden by law in 1864.

RAÄ-nr: Traryd 106:1

 

  1. HÄLLKISTA

Hällkista är en rektangulär stenkammare eller gravöverbyggnad från senare delen av yngre stenåldern och en bit in i brons-åldern, 2400-1500 f Kr. Finns i stort antal i Småland, framförallt i Göteryd, som är de socken som har flest dokumenterade hällkistor i landet.

RAÄ-nr: Traryd 22:1

  1. CIST GRAVE

A cist grave is a rectangular stone chamber or grave cover from the latter part of the neolithic age and spanning into the bronze age, 2400 – 1500 BC. There are a large number of them in Småland, especially in Göteryd, which is the parish with the highest number of cist graves in the country.

RAÄ-nr: Traryd 22:1

 

  1. ÄDELLÖVNATURSKOG och FOSSIL ÅKER

Liten bokdunge med stort inslag av död ved, rik lav- och moss- flora. Tillhåll för hackspett. Signalarter och rödlistade arter. Fjällmossa. Klippfrullania. Lunglav. Platt fjädermossa. Bokvårt- lav. Korallav. Havstulpanlav.

Dungen skall vara utan skötsel. Området är också klassat som fossil åker med ett 20-tal odlingsrösen, åldersdaterat bronsålder och framåt.

RAÅ-nr: Traryd 107-1

  1. BROAD-LEAVED DECIDUOUS FOREST and FOSSIL FIELD

A small beechgrove with large elements of dead wood, rich lichen– and moss flora. Resort for woodpeckers. Signal species and red listed species. Mountain moss. The liverwort Frullania tamarisci. Tree lungwort. Neckera moss. The lichen Pyrenula nitida, coral lichen and barnacle lichen.

The grove is to be unmaintained. The area is also classed as fossil field with around 20 cultivation cairns, dated from the bronze age and onward.

RAÅ-nr: Traryd 107-1

 

  1. KOLBOTTEN 1

Kolning skedde i stor omfattning från medeltid till in på 1900-talet och var en viktig inkomstkälla för befolkningen. Lövved gav bästa kolet men även barrved användes, kunde innehålla 50 till 100 m3 ved. Anlades under sommaren, kolningen var vinterarbete, tog en till två veckor för själva kolningen. Milan skulle hålla en temp på ca 270 gr. Den fick absolut inte börja brinna, fick sedan svalna under 3 till 4 månader innan den öppnades. Bredvid milan fanns kolarkojan. Man ser ofta resterna av den i form av ett litet stenrös, som har utgjort murstock.

  1. REMNANT OF A CHARCOAL KILN 1

Charcoal burning was done on a large scale from the middle ages spanning into the 1900s and was an important source of income for the population. Hardwood gave the best charcoal, but softwood was also used. The kiln could hold 50 to 100­ m3 of wood. They were built during the summer, whereas the charcoal burning was a winter job and took a week or two. The kiln had to keep a temperature of around 270 degrees celsius and was carefully looked after to not go up in flames, and then cooled off for 3 to 4 months before opened. The charcoal burner´s hut was next to the kiln. One can often see remnants of it in the shape of a small stone cairn, which would have been the chimney.

 

  1. KOLBOTTEN 2 (se nr 8)
  1. REMNANT OF A CHARCOAL KILN 2 (SEE NUMBER 8)

 

  1. TJÄRDAL

Framställning av tjära har gamla anor. Troligen brändes tjära redan under järnåldern. Sjöfartens utveckling under 1500-1600- talet gjorde att tjärframställningen fick ett rejält uppsving. Sverige och Finland var de största exportörerna av tjära och beck.

Mot slutet av 1800-talet upphörde nästan tillverkningen, då konstgjorda impregneringsmedel framställdes alltmer. Råvaran är kådrikt tallvirke.

Tjärtallar barkades en bit upp på stammen, vilket medförde att kådan strömmade till när trädet försökte läka sina sår.

Därefter höggs spånor av det yttre kådrika skiktet. Fram på 1800-talet började man bryta upp tallstubbar som sedan höggs i småbitar.

En ca 2 m bred ränna grävdes i en sluttning, som sedan fylldes av de sönderdelade stubbarna. I slutet av rännan murades en kant av sten och lera. En urholkad stock lades i botten av rännan, som sedan ledde ut tjäran genom muren till en trätunna placerad utanför muren. Stubbarna täcktes av mossa, granris och jord.

Brännan tändes i den övre delen. Syretillförseln skedde med en bälg med stor försiktighet, då endast mycket lite syre skulle underhålla förbränningen. Hela processen tog mellan 3 till 6 dygn.

En ny tjärdal kunde ge ungefär 3 tunnor tjära, medan en redan använd kunde ge dubbelt så mycket.

Tjäran, som blandades med sprit, användes även som medicin, dess antiseptiska egenskaper för att lindra klåda. Tjockt tjärvatten dracks som botemedel mot lungsot. Mot blodbrist kokade man tjära och havremjöl, som sedan rullades till kulor, som man intog en varje dag.

  1. TAR PILE

The production of tar has an ancient history. It is thought that tar was burned as early as the Iron Age. The development of seafaring during the 16th and 17th centuries caused a substantial boost in tar production. Sweden and Finland were the biggest exporters of tar and pitch.

Towards the end of the 19th century almost all production ceased, as the manufacturing of artificial waterproofing increased. The raw material is pinewood rich in resin.

Resin pine trees were debarked a bit up from the ground, which makes the tree produce the resin as a protective measure to try and heal its wounds.

Then they chopped wood chips from the resin-rich outer layer. During the 19th century, they also started digging up the pine tree stumps to chop into small pieces.

A chute roughly 2 metres wide was dug on a slope which they filled with the chopped up trunks. An edge of stone and clay was masoned at the end of the chute. A hollowed log was laid in the bottom of the chute which would lead the tar through the stone masoned wall to a wooden barrel placed outside the wall. The tree trunks were covered in moss, fir twigs and dirt.

The burning was lit in the upper part. The oxygen was added with a bellow with great caution, as very little oxygen maintained the tar burning. The whole process took between 3 and 6 days.

A new tar pile could produce around 3 barrels of tar, whereas one previously used could produce double the amount.

The tar, mixed with spirits, was also used medicinally; it´s anti-septic properties to relieve itching. Thick tar water was drunk to cure tuberculosis. For anaemia, they boiled tar and oatmeal, rolled it into balls, and ingested one a day.

 

  1. BECKGRYTA

Beck användes framför allt som isolering mot fukt och väta. Var i likhet med tjäran en av Sveriges viktigaste exportvaror under flera hundra år. Den tillverkades av den sista delen av den utvunna tjäran, som var av sämre kvalitet.

En grop grävdes och kallmurades av sten och lera, i botten gjordes hål för eldning. En gryta sänktes ned i gropen och mellanrummen tätades, så att inte lågor kunde slå upp vid sidan.

Elden tändes och tjäran kokades under ständig omröring tills alla flyktiga ämnen var avdunstade, återstod en trögflytande massa. Detta var tvunget att göras vid uppehållsväder, då vatten gjorde att tjäran kokade över.

  1. PITCH-POT

Pitch was used primarily as isolation against damp and wet. Like tar, it was one of Swedens most important exports for hundreds of years. It was produced from the last of the extracted tar, which was of lesser quality.

Pitch was used primarily as isolation against damp and wet. Like tar, it was one of Swedens most important exports for hundreds of years, produced from the last of the extracted tar of lesser quality.

A pit was dug and dry masoned, and a hole was made in the bottom for the fire. A pot was put in the pit and the gaps were sealed so no flames could reach up the sides.

They lit a fire and the tar boiled during constant stirring until all volatile substances had evaporated, and a slow-flowing mass remained. This had to be done when the weather was dry, as water made the tar boil over.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 24 februari 2020