Genomförda kulturvandringar

Varje år genomförs ett antal kulturvandringar där man tillsammans med allmänheten besöker en plats i Markaryds kommun och berättar om dess långa historia.

Man kan även ta del av historien i efterhand i textform under de här sidorna, där vi beskriver, i både bilder och text.

Platser som föranlett till en kulturvandring har märkts ut med en skylt samt en QR-kod.

Koden kan man kan scanna in på sin telefon för att komma till längre och mer detaljrika historier om platserna än vad som finns utrymme för på skyltarna.

Arrangemangen kommer att påannonseras, dels i lokaltidningen dels på kommunens hemsida.

Tidigare Kulturvandringar

Villa Linnéa, Markaryd

 

Malmö Folkbank (Asia corner), Markaryd

Detta hus uppfördes av Malmö Folkbank och stod färdigt 1909. Byggmästare var Anders Eklund från Rydaholm.

Dess första bankkamrer hette Johan August Elmlund från Lidhult.

Med i stort sett obefintlig bebyggelse i området såg huset nog lite egendomligt ut. Med tanke på att detta var byns absoluta mittpunkt så får man en uppfattning om hur man vägarna på den tiden anslöt till samhället.

Från öster anslöt vägen från Hallaryd som fått namnet Östergatan. Från norr, Riksettan, anslöt det som skulle bli Kungsgatan. Dessa två vägar ansluter västerut i ”överkörslen” som vägen över järnvägen kallades, för att via Västergatan gå vidare mot Hishult. Via Hisings lid gick vägen söderut.

I början på 1900 talet var det vanligt att förse byggnaderna med torn. Men Markaryds första bankpalats fick inget torn, det försågs istället med ett mycket elegant utformat murkrön med påmålad text; MALMÖ FOLKBANK. Murkrönet var i hörnan mot järnvägstationerna, avstigande resenärer skulle direkt se vilken bank som huserade här.

Murkrönet fanns kvar i många år men texten togs bort redan 1917 pga namnbyten och sammanslagningar.

(I tur och ordning Malmö Folkbank, Industribanken, Nordiska Handelsbanken, Göterborgs Handelsbank, Skånska Banken och till sist Handelsbanken.) 

På första våningen mot Drottninggatan inrymdes banken och mot Östergatan inrymdes två affärslokaler samt en mindre bostad. På andra våningen inreddes tre bostadslägenheter.

Byggnaden har huserat en mängd butiker;

1910 flyttade urmakare Gottfrid Liljegren in sin butik här. Liljegren drev dessutom färg och kemikalieaffär i byggnaden. Andra näringsidkare har varit skräddare J Björklund, barberare Gunnar Andersson, handlanden Oskar Lindén. Här har genom åren även funnits grönsaks och blomsteraffär, revisor och konsultbyrå, manufaktur och lokalredaktion för Norra Skåne.

I källaren startade Ivan Jansson och hans halvsyster Hilda Nilsson ett charkuteri och en kaférörelse 1911. Kaférörelsen levde vidare i många år av olika ägare.

Under andra världskriget var en luftvärnskulspruta placerad på bankens tak, gruppen som servade den var förlagd i gamla telefonhuset på andra sidan järnvägen.

Samrealskolan, Strömsnäsbruk

Tidiga initiativ angående en högre folkskola 1919-1920

  • Inledande allmänt möte 7 nov1919 (Betania) med val av interimsstyrelse (riksdagsman Nils Anton Bondesson, stationschef Carl Fristedt, Erik Nyberg, August Wahlgren och Sture Olsson.
  • in­terimsstyrelsens första möte 28 dec 1919 ordf. C. Fristedt
  • möte våren 1920
    • antog skolans regle­mente
    • anhålla om myndigheternas godkännande av skolan
    • utannonsering av den för­sta ord. lärarebefattningen.
  • Den förste läraren, den unge norrländske matematik- och fysikläraren kand. Harald Smith anställdes 20 maj 1920, rektor 1920 - 1956.
  • Första skolstyrelsen: riksdagsman Nils Anton Bondesson, stationschef Carl Fristedt, rektor Harald Smith, vagnputsare Erik Nyberg, folkskollärare August Wahlgren, reparatör Sture Olsson och lantbrukare Carl Gustafsson i Skafta.

Den första elevkullen 34 elever

  • inträdesprövningen 15-16 juni 1920.

Lokalfrågan hösten 1920

  • undervisningslokaler på folkskolan hösten 1920 t.o.m våren 1922
  • Den framsynta skolstyrelsen lyckades året därpå med viss möda få igenom sitt förslag om att uppföra en särskild byggnad för undervisningen.
  • beslut i kommunalfullmäktige om egen skolbyggnad, ritningarna godkända sommaren 1921
    • arkitekt A. Wiman från Växjö, huvudentreprenör byggmästare Dagoberth Persson, örkelljunga, vil­ken åtog sig bygget för 117.500 kr plus 6.000 kr för gymnastiksalen
  • Skolbyggnaden klar till början av höstterminen 1922

Inflyttningen i skolbyggnaden 21 no­v 1922

  • tre klasser
  • mag. Dora Dencker anställs, blev adjunkt 1945
  • Officiell Invigningen av Allmänna Högre Folk­skolan i Strömsnäsbruk vid vårterminens upprop 1923, förrättare folkskoleinspektör Oskar Liden, inför ledamöter av fullmäk­tige och nämnd, skolråd och lärar­kår, arkitekt och entreprenörer samt andra inbjudna.

Kommu­nal mellanskola 1 jan. 1924

  • skolan helt utbyggd inklusive gymnastiksalen
  • 76 elever i fyra klasser

Första examen i maj 1924

  • 23 elever bl.a Gunnar Rönnberg

Fyraårig stat­lig samrealskola 1 juli 1944

Pendlande elevantal

1926 lägst antal elever 43, pendlar fram till 1946 med högst 93 elever uppdelade på fyra klas­ser med vardera en avdelning, 1947 passerades elevantalet 100, I början av 1950-talet blev skolan för trångbodd. De stora barnkullarna. från 1940-talet kom då upp I skolåldern och plats behövdes för att ta emot dem1953 gränsen 200 rlever nådd. Då hade skolan 8 klassavdelningar. Sedan dess har elevantalet per år rört sig omkr. 230-250 i regel på 8 klassavdelningar. Högsta siffran 251 nåddes år 1957. 1961 undervisades 234 elever av en lärarkår bestående av 17 lärare jämte rektor.

Lokalbrister

  • Behov av nya lokaler
    • arkitekt H. Schager, Ljungby
    • Huvudentrepenör Bröderna Lövgren, Strömsnäsbruk
    • färdig hösten 1954
  • Fortsatt lokalbrist efter 1962
    • lärar- och kollegierummet frigörs till klassrum, istället inreddes två rum för lärare och kollegium i källarvåningen.
    • Källarplan släpper till allt vad som fanns av outnyttjade utrymmen, omklädningsrum, duschrum, och toaletter för gymnastiken, rum för gymnastikläraren, städutrymmen, hemvårdsrum, tvättstuga och torkrum.

1968 den sista kullen avlägger realexamen

  • Realexamen avskaffades allmänt 1972 i samband med att den obligatoriska 9-åriga grundskolan infördes.

Nutid

Undervisning bedrivs fortfarande i den kulturhistoriskt intressanta skolbyggnaden, som reser sig som ett monument över en svunnen storhetstid..

 

Ljunggrensgården, Strömsnäsbruk

Sven Heurlin 1859 - 1864

År 1859 lämnade den åldrige Sven Heurlin Bråthult i Virestad socken och flyttade till Kylhult tillsammans med sin unga hustru Stina Bengtsdotter och deras lille son. Under tre decennier hade han vid den tiden under flera perioder varit Allbo härads ledamot för bondeståndet. Tiden i riksdagen hade gett honom ett rykte som en bordus och opolerad debattör. Till hans mest minnesvärda insatser hör de många och engagerade bidragen i frågan om en allmän svensk folkskola. I den angränsande byn Bråna förvärvade Heurlin en nyligen uppförd fastighet. Denna transporterades därifrån till nuvarande plats i Kylhult. Familjen Heurlins flyttade redan efter fem år vidare och återvände efter en kort period i Ternhult till Virestad.

Ljunggrens 1864 - 1958

Hemmanet i Kylhult förvärvades 1864 av Sven Jonasson Ljunggren (1835-1898). Denne driftige gårdfarihandlare från Södra Ljunga och hans efterkommande kom under det kommande seklet att göra djupa avtryck i vår hembygdshistoria. Övertagande av hemmanet Kylhult sammanföll med den tid då näringsfrihetsförordningen släppt handel helt fri på landsbygden. Med beviljade handelsrättigheter kunde Sven Ljunggren tillsammans med hustrun Christina öppna bygdens första lantbutik i mangårdsbyggnadens storstuga. Kort före förra sekelskiftet flyttades rörelsen av utrymmesskäl till den nyuppförda flygelbyggnaden Christinero. Vid Sven Ljunggrens död i samma skede hade sonen Carl redan startat Carl sin välsorterade butik strategiskt placerad mitt emot det nya papperbruket. Änkan Christina drev fram till sin död 1929 i egen regi affärsverksamheten i Kylhult vidare. Sonen Axel övertog hemmanet och hade liksom brodern Carl och systen Alma flera offentliga uppdrag i samhället. Två år efter Axels död avled även Alma Ljunggen på gården i Kylhult.

Traryds köping 1958 -

I syfte att tillgodose ett förväntat behovet av mark för villabebyggelse köpte Traryds köping Ljunggrens hemman i Kylhult. Stora uthus, en ladugård och en arrendebostad jämnades med marken. Inför hotet att även riva Ljunggrensgården och Christinero skrev den nybildade Strömsnäsbruks Turisttrafik- och Hembygdsföreningen till styrelsen för Traryds Köping. Denna ställde sig positiv till föreningens begäran om att få disponera byggnaderna samt trädgården med närmsta omgivning till hembygdspark.

Leonard Svenssons gamla affärsbyggnad, Traryd

Startade 1872 som Traheryds handelsförening ägd av några bönder i trakten. Övertogs 1878 av Sven-Elof Svensson från Grönö som drev rörelsen med framgång till sin död 1904 . Makan Ingrid ,tillsammans med barnen fortsatte till 1922 då dottern Rut tillsammans med maken Leonard övertog affär och fastighet. Rut avled hastigt 1926. Leonard fortsatte affärsverkamheten till sin död 1973 då dottern Marianne övertog , 1982 ändrades sortimentet till endast textilvaror. Affärsrörelsen avvecklades helt 1993 efter 115 år i samma släkt.

 

Randalhuset, Traryd

Byggnadsår oklart men troligen omkring 1875. Ingrid Jonasdotter och Sven-Elof Svensson gifter sej 1878 och bosätter sej här. Huset brann ner till grunden 1895,återuppbyggdes på samma grund och med samma stil ,stommen kom från nedmonterat hus i Bråthult. Sven-Elof avlider 1904,Ingrid bor kvar till sin död 1948. Dottern Karin och systerdottern Marianne övertar. Huset inreds med fyra lägenheter som uthyrs fram till 1980 då det sedan används som fritidshus. Karin avlider 2001 102 år gammal Hennes döttrar Majbritt o Märta blir ägare . Majbritt avlider 2001 och Märta 2013.Genom testamente blev Traheryds hembygdsförening ägare till fastigheten 2014

Markaryds sparbank

 

Markaryds stationshus

Lördagen den 23 juli 1892 invigdes Markaryds Östra järnvägsstation, tillhörande Wittsjö-Markaryds jernvägsaktiebolag. Detta var den första av totalt tre järnvägar som skulle ansluta Markaryds stationssamhälle.

På grund av stridigheter mellan järnvägsbolagen kunde man inte enas om en gemensam järnvägsstation utan Skåne-Smålands järnväg som invigdes 15 januari 1894 placerade sin station på andra sidan stationsområdet.

I Markaryd Östra flyttade trafikchef Carl-Erik Hising in med sin familj, men redan i oktober 1895 stod huset som vi känner som Villa Linnea klart och Carl med familj kunde flytta in där. Denna byggnad och Markaryds Östra har inte oväntat stora likheter byggnadsmässigt.

Ingenting har påverkat utvecklingen av byar, städer och samhället som helhet på samma sätt som järnvägen. Plötsligt kunde man transportera post, människor och gods på ett sätt som generationen innan bara kunde drömma om. Därför fick också våra tre järnvägar en närmast explosionsartad påverkan på inflyttningen till Markaryd. 1890 fanns här 72 personer bosatta, år 1900 fanns här 261 invånare, 1909 hade invånarantalet stigit till 880 personer.

Carl-Erik Hising var en man som satte sin prägel på det moderna Markaryd. Han byggde inte bara vår första järnväg, han var med och startade Markaryds första affärsbank 1906, Markaryds Elektriska Aktiebolag (Markaryds elverk) 1911, Markaryds Torfförädlingsverk i Södra Århult redan 1903. Även fallrättigheterna för fallen i Majenfors och Karlsfors intresserade honom.

Efter att Markaryd-Weinge järnvägsaktiebolag gick i konkurs 1928 köptes både den och dåvarande Hessleholm-Markaryds järnväg upp av SJ.

Efter förhandlingar med Skåne-Småland om gemensam station så beslöts att stins Ola Olsson från Skåne-Smålandsjärnvägen skulle ta över jobbet som stins för de bägge stationerna som slogs samman den 1 augusti 1932. När även Skåne-Smålands järnvägen togs över av SJ 1939 beslutades slutligen om en gemensam station.

Man lät då Markaryds köping välja vilken station som skulle användas, och då blev det den östra.

Traryds Godsmagasin

Godsmagasin byggt omkring 1898 i samband med anläggandet av Skåne-Smålands järnväg använt fram till nedläggningen 1968. Användes sedan av Traryds Lions avd som lagerlokal t.o.m. 2018.

Stationshuset i Strömsnäsbruk

Skåne–Smålands jernvägs AB fick hösten 1889 tillstånd att bygga järnvägens första sträckning mellan Kärreberga och Markaryd. Det nya företagets huvudkontor och styrelse fanns i Helsingborg. Först ett decennium senare nådde den nära 15 mil långa privatbanan Skåne-Smålands Järnväg (SSJ) slutmålet Värnamo. Den första sydliga delen fram till Markaryd V öppnades för allmän trafik i början av 1894 och utgick från Åstorp strax öster om Kärreberga. Den tidens postverk infogades kort därefter. Nästa etapp fram till Strömsnäsbruk var klar hösten 1897 medan den sista delen fram till Värnamo avslutades sommaren 1899. I november 1897 öppnas godstrafik mellan orterna Markaryd och Strömsnäsbruk. Vid den tiden stod stationshuset färdigt. Det var en för SSJ typisk byggnad uppförd med gul och röd tegel och telegraf var framdragen. Från när och fjärran hade järnvägspersonal av allehanda slag flyttade in i ett brukssamhälle som stod inför en snabb expansion.

Den förste stationsinspektören Albert Lindblad överfördes i detta tidiga skede från Markaryd. För honom och hans unga hustru Eva skulle stationen bli bostad under ett kvarts sekel. I denna miljö föddes deras fyra barn och dessutom adopterades en flicka och en pojke. Den ansedde stinsen vårdade inhägnad och mycket välskött trädgårdstäppa fylld av grönsaker och blommor. I anslutning till bangården fanns en förtjusande park.

Under privatbanetiden fungerade Strömsnäsbruk som huvudort. Där fanns SSJ:s tågtjänstbas med verkstad, lokstallar, godsmagasin och flera andra lokaler. Bland de många järnvägstjänstemän som tillhörde den tidigaste personalstyrkan fanns en ung framstående stationsskrivare vid namn Carl Johan Fristedt. Han inledde sin yrkeskarriär i Markaryd och kom under sina många år i Strömsnäsbruk att göra bestående intryck. Utöver tjänsten vid SSJ fungerade han som ordförande i kommunalfullmäktige, kommunalstämman och styrelsen för kommunala mellanskolan. Han var även vice ordförande i municipalfullmäktige och styrelsen för Traryd sparbank, där han även var verkställande direktör. Denne engagerade man var den som efterträdde Albert Lindblad som stationsinspektör 1931 och han behöll denna roll fram till 1943. Ytterligare tre stationsinspektörer verkade under SJ-tiden: Robert Runnman (1943-44), Edvin Ahlström (1944-52) och slutligen Stig Holmer (1952-62).

Efter ett riksdagsbeslut 1939 förstatligades samtliga svenska järnvägar och däribland SSJ, som inledningsvis drevs som statligt bolag för att året därpå helt införlivas i Statens Järnvägar.

På 1960-talet inleddes en etappvis avveckling och upprivning av banan. All persontrafik upphörde våren 1968 och under de följande decennierna försvann även godstrafiken. På sträckan Strömsnäsbruk-Traryd upphörde trafiken hösten 1989. Tio år senare försvann även den sporadiska trafiken mellan Timsfors och Strömsnäsbruk. Godstrafiken mellan pappersbruket i Timsfors och Markaryd lades slutligen ned 2009 och därmed var det slut på all reguljär trafik.

Våren 1986 bildades Skåne-Smålands Jernvägsmuseiförening (SSJF) med syftet att söka bevara ett unikt och kulturhistoriskt värdefullt arv i en levande järnvägsmiljö. Föreningen äger numera stationshuset och lokstallarna med omgivande tomter. Stationshuset har renoverats och den mindre bangården vid lokstallarna samt en vändskiva har återutlagts. SSJF äger och förvaltar numera sträckan Strömsnäsbruk–Traryd och arrenderar från staten och förvaltar sträckan Markaryd–Strömsnäsbruk, vilken är öppen för turisttrafik sommartid. På stationstomten står ångloket Aug. Schultz tillsammans med en personvagnskopia från den smalspåriga Delarybanan. Iordningställda ånglok och vagnar från den SSJ-tiden och mycket annat har gjorts för att återställa den forna järnvägsmiljön. Spåret mellan Markaryd och Traryd har bevarats och används likaså av SSJFlänk till annan webbplats för museitrafik och dressincykling. I juni 2015 övertog SSJF ansvaret för hela sträckan Markaryd-Traryd som därmed lever vidare som museijärnväg och dressinbana.

 

Carl Ljunggrens fastighet i Strömsnäsbruk

Den företagsamme hemmansägaren och handelsmannen Sven Ljunggren i Kylhult förutsåg tidigt den nya era hemorten stod inför till följd av den planerade fabriksanläggningen. Han köpte en tomt i strategiskt läge just intill det nya pappersbruket och lät där uppföra den rymliga affärsfastigheten "Karlslund" med ändamålsenliga förrådsutrymmen och uthus.

Den unge sonen Carl Ljunggren fick ansvar för driften och utvecklingen av den nya verksamheten och flyttade in i fastigheten 1897. Fadern Sven avled hastig i december följande år och fick således enbart se de tidigaste stegen av de dramatiska samhällsförändringar som stod för dörren. Under de första åren anställdes utöver hushållerskan Alma Svensdotter från Glimåkra en handelsbokhållare vid namn Karl Axel Anger från Ryssby och handelsbiträdena Hakon Lindén från Halmstad och Ernst Blomqvist från Nöttja.

Kort före sekelskiftet anlände pappersmästaren Ernst Fredrik Eschricht från Östra Eneby och han och hustrun Hildur erbjöds omedelbart en rymlig lägenhet på andra plan hos Carl Ljunggren. Där blev de kvar under sina första sju år i den hastigt växande bruksorten.

Den 15 oktober 1905 hade Carl ingått äktenskap med Vendla Wallström från Vennernäs i Skarborgs län. Hustrun födde året därpå dottern Märta och några år senare sonen Sven. Till hushållet knöts ett par pigor som i ett senare skede ersattes av tjänarinnor. Hösten 1918 drabbades den välmående familjen hårt av en skoningslös sorg då den nioåriga sonen plötsligt avled. Han blev ett offer för den fruktade farsoten spanska sjukan. Året därpå kom dottern Ann-Marie till världen. Det var hon som så småningom kom att uppfostras för att ta över rörelsen efter sin far. Den äldre systern Märta lämnade hemmet 1926 då hon gifte sig med fil.mag. Torgny Lindén. De flyttade ett par år senare med sina två döttrar till Karlskrona, där hon 1931 dog i barnsängsfeber.

Carl Ljunggren utvecklade framgångsrikt sin speceri- och manufakturaffär. En rad av duktiga handelsbokhållare, biträden och andra anställda avlöste varandra. I det livfulla brukssamhälle som växt fram under hans tid var han en av de mest inflytelserika och aktade. Han deltog även aktivt i det offentliga livet såsom ledamot i municipalfullmäktige och elektricitetsstyrelsen, tillhörde ledningsgruppen i Traryds sparbank och var ordförande i Markaryd-Strömsnäsbruks köpmannaförbund.

Den åldrige handlanden avled våren 1956 och hans kvarlåtenskap ärvdes av hans änka och vidare till dottern Ann-Marie, som drev manufakturbutiken under nära fem decennier. Speceributiken uthyrdes samtidigt till en tidigare anställd vid namn Ingvar Tennevall fram till dennes död 1989. Ann-Marie blev den siste ur klanen Ljunggren då hon drygt 95 år gammal lämnade jordelivet 2015.

Numera har ny ägare köpt den gamla affärsfastigheten som tömts på Ljunggrens fantastiska bohag och unika föremål sparade under ett livslångt samlande.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 24 februari 2020
Sidansvarig: Lina van der Putten

Kontakt

Tord Gustafsson

Fritids- och Kulturchef

tord.gustafsson@markaryd.se
043372008

Bengt Göran Söderlind

Näringslivschef

bengt-goran.soderlind@markaryd.se
043372023